Av någon dum anledning så känner jag mig hela tiden ensam, trots att jag har så många vänner runt omkring mig hela tiden så, ja jag vet inte, det känns så tomt.Jag kanske ska berätta lite om mig själv nu och mitt liv eftersom att detta är första gången jag skriver här.Jag har nog alltid varit lite udda, iallafall enligt min egen åsikt och redan när jag var tolv år gammal blev jag utkastad av min mamma då hon inte orkade med mig mer. Jag blev då tvungen att flytta hem till Steven (min såkallade pappa) och bodde där framtill att jag var sjutton och då även blev utkastad där ifrån, men endast pga hans idiotiska ideér och ja jag kan bara säga att han har förstört mitt liv helt och hållet pga alla år av misshandel.Nu bor jag åter igen med min mamma i Landskrona och det känns väl fortfarande lite konstigt eftersom att jag verkligen inte passar in här...Det spelar verkligen ingen roll vad jag än gör, för det blir fel. Har jag städat i lägenheten så är det inte tillräckligt mycket och om jag och min bror bråkar så är det oftast mitt eget fel.Jag undrar verkligen hur det skulle kännas om man bara kunde dra härifrån, flytta långt härifrån och bli mega känd, det hade varit helt underbart. Inget illa menat mot min familj nu, men jag tror nog att jag mått bättre utan en.Ja jag vet verkligen inte vad mer jag ska skriva nu, måste sova eftersom att jag och mina vänner ska till Göteborg och gå på Liseberg imorgon=) Ha det jätte bra.Jenny