Så länge sen jag skrev nu så jag kommer knappt ihåg hur jag brukar börja.

Mer än att jag börjar kvida om mina problem och sedan säger jag godnatt...like allways.

Jag känner mig så tom, men ändå så är jag så full...ingen som förstår vad jag menar kanske, men jag tror eller vet att någonting fattas, något stort, där är ett stort hål som bara vill fyllas upp men den där rätta pusselbiten finns inte att hitta.

Jag har världens bästa vän, en underbar mamma, en jätte snäll hemlighet, en mindre bra skola men tack och lov människor jag trivs med där, vad kan möjligen vara så fel att jag känner denna känsla av tomhet och meningslöshet och allt det där negativa?

Jag borde vara överlycklig över att studenten är om 45dagar, men det är jag inte alls, det enda jag ser framemot just nu är min Spanien resa, som jag åker på tillsammans med min bästa vän, en vecka med massor av ungdomar , och ändå så längtar jag knappt efter det.
Jag förstår ingenting just nu.'
Vet inte ens hur jag ska förklara det så att jag själv förstår det...

Hmm....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 7   Hon simmade strax bakom Pandera och precis bredvid Stira, dom simmade i det klara vattnet bland stora gula fiskar, krabbor, stora sköldpaddor och små lila fiskar. Ayla var alldeles till sig av lycka och iakttog allting, sjögräsets långa, ...

Kapitel 6   Kaninpojken tackade för hjälpen och sedan försvann han, Ayla hon bara satt där i leran och kunde verkligen inte förstå vad det var som just hände, först blev hon osynlig och sen så kom det något vitt ifrån hennes händer och kedjan var bor...

Kapitel 5   När Ayla kom ner ifrån trapporna så fortsatte hon springa, hon sprang och sprang, trotts att hon  var trött så fortsatte hon springa. När hon kom in i de röda trädens skog så satte hon sig ner bakom ett par buskar för att vila sig, hon å...

När Ayla hade hälsat på alla  byns invånare så var det dags för fest, dans, mat, dryck och magi. Dom dansade, dom sjöng och dom hade så otroligt roligt. När det närmade sig midnatt så var det dags för häxtanten Miara att ställa till med otroliga hä...

Kapitel 3 När dom hade vandrat i ett dygn så stannade Ayla helt plötsligt och hon satte sig ner.   Zide: Vad i allsindar tar du dig till? Vi måste fortsätta gå genast om vi inte vill att den enögda häxan ska hitta oss!   Ayla: Jag har vandrat i ett d...