Vart tar tiden vägen? Känns som om att det var igår jag fyllde tio år gammal och jag var så lycklig. En sak jag verkligen kommer ihåg var när jag skulle få mina presenter av mamma. Jag fick exakt tio en-kronor in tejpade på rad. Det var riktigt häftigt tyckte jag. Och nu helt plötsligt är det snart dags att fylla 18. Det känns nästan sjukt att jag snart börjar mitt sista skolår och snart kan göra istortsätt vad jag än vill.Men jag vet att med min 18års dag kommer det också att komma ännu mer ansvar, och för att vara helt ärlig så skrämmer det mig faktiskt lite. För fram tills nu har jag hela tiden kunnat bli skyddad av min mor, men nu kommer jag få stå för saker och ting själv.Och vad händer efter min student? Kommer jag hitta ett jobb elr kommer jag att vara arbetslös? Det är så mycket som snurrar runt i huvudet just nu. Det är ju nu min framtid börjar ta vid, och det är nu jag måste börja leva som en vuxen människa.Även om jag sett framemot den tiden en längre tid nu, så börjar man väl ändå fundera på hur det kommer att vara. Kommer det att bli någon skillnad elr kommer allt vara som vanligt? Ja det är många frågor iaf, men jag antar att man får svaren med tiden.Om några timmar ska jag iväg till Tony, min producent och det känns iaf väldigt bra =) hehe Ha det göttans allesammans.Kram Jenny

Min far är död.Han dog när jag var 12år gammal pga sig själv. Det var hans eget fel. Han bleknade mer och mer i mina ögon för var dag som gick, och nu är han död. DÖD.Sitter här på mitt rum och kan verkligen inte somna. Sitter här och tänker på min farfar hela tiden, min bästa vän och beskyddare. Han lämnade mig. Han lämnade mig helt ensam. Det är flera år sen, men jag kan inte sluta gråta på kvällarna. Detta är iofs första gången på väldigt länge som jag saknar honom så mycket som jag gör. Han lämnade mig helt ensam, hur kunde han? Han visste att jag inte var som dom andra, att jag inte var som någon annan i min omgivning och ändå lämnade han mig! Hur kunde han? Hur kunde han bry sig så lite? Hur kunde han bara sluta kämpa? Jag försökte träffa honom så ofta som möjligt, jag letade alltid upp honom nere på stan, även omså bara för att säga hej. Trotts det så glömde han bort mig. Någon gång när jag kom upp till honom så visste han inte ens vem jag var.Jag HATAR att sakna honom, han lämnade mig, han svek mig. Hur ska man kunna gå vidare? Jag ser alltid hur glada vi var ihop han och jag, hur perfekta vi var ihop. Han borde inte fått lämna denna jorden, det är inte rättvist.Varför? Varför? Varför? Faaaaan, jag saknar honom så sjukt mycket. Och även om jag vill så kan jag verkligen inte prata om det, med någon. Hur kunde han? Fan.Ibland vet jag inte vad jag skulle tagit mig till utan min mor, även om jag aldrig talar om för henne när jag är ledsen så är det som om att hon märker det iallafall. Tror jag iaf, hoppas det. Älskar dig mamma! Jenny

Ja, vad ska man göra när ingenting går som man vill? Vi kan ju börja med "A".Han kan verkligen vara jätte trevlig, men det verkar mest som om att han kräver mer av mig än vad jag kan ge honom. Han är en väldigt bra vän till mig, men av någon anledning så känns det fel. Jag försöker undvika att träffa honom så mycket så att när jag väl gör det så känns det både fel och dumt. Jag gillar verkligen honom, för att han är en väldigt bra människa när han väl sätter den sidan till, men jag gillar bara honom vänskapligt. Känner inte att jag ska riskera någonting för mig själv pga honom, för varje gng jag kommer och tänka på honom så är det det dåliga jag kommer ihåg. Jag vill verkligen minnas det som är bra, men det dåliga väger tyngst och det är det som får mig att undvika honom mer och mer."M", Han är en så go kille som jag precis har träffat och han är verkligen helt underbar. Har bara träffat honom ett par gng men det känns verkligen bra. Jag vågar iofs inte satsa för mycket på honom efter allt som har hänt i mitt förflutna, men det känns som om att allt går väldigt bra änsålänge! Det är ju faktiskt pga honom som jag undviker "A" bara precis för att inte riskera något, som att Micke skulle vilja sluta träffas osv.Ja, det är tufft när saker och ting inte går som man vill. Men man kan ju alltid fortsätta drömma om en bra framtid med många skratt och nöjjen. Kram Jenny

Just nu är jag bara så grymt glad :) Har haft en helt underbar helg tillsammans med mina vänner.Träffade dessutom en jätte gullig kille som verkar vara helt ok =) Har visserligen bråkat en massa med morsan och lillebror idag men då är ju allt som det ska vara :P heheHoppas på att jag ska få träffa Micke imorgon igen. Kanske kolla på film och mysa lite i soffan.Han är verkligen jätte mysig den killen, diggar honom, hehe.Men ja nu ska jag kolla runt lite på nätet och sen ska jag försöka sova =) ha det bra =) Jenny