Kapitel 6

Kaninpojken tackade för hjälpen och sedan försvann han, Ayla hon bara satt där i leran och kunde verkligen inte förstå vad det var som just hände, först blev hon osynlig och sen så kom det något vitt ifrån hennes händer och kedjan var borta. Hon kunde verkligen inte förstå hur detta var möjligt så hon bestämde sig för att ta sig tillbaka till berget och ta sin plats som ”befriaren” av Stjärnljus.

Hon vandra längs med det stora träden med gigantiska röda löv på sina kronor,  hon kom fram till sjön som hon visste befann sig under berget men när hon kollade förbi den stora skön så såg hon bara ett berg.

Hon tänkte för sig själv, ”Ett berg, hur kan detta vara möjligt? Jag har ju varit där, detta är inte möjligt.”. Hon satte sig ner på stranden för att försöka komma på en lösning, hon lyssnade till vassens sång, grodorna hoppade på näckrosornas blad ute på skön, hon la sig ner och tittade upp på himlen. Det var skymning och himlen såg nästan lila ut på ett riktigt magiskt sätt och medan hon låg där på strandkanten och funderade så slog det henne, det sa dom ju till henne från början.

” Vi är uppe på ett utav de lutande bergen, här har vi våran fristad och ingen mer än krigarfolket, Zeka och Zide och Clara vet om var det är. Den enögda häxan hittade vår by trotts all den magiska beskyddning vi har och nu är detta det enda stället där vi är säkra, hit kommer hon aldrig att hitta, hon har försökt i många år men aldrig lyckas. Det här stället är gömt medhjälp av magiska trollformler, älvornas jordmagi, enhörningarnas magi och framförallt utav Claras magi av ren kärlek. Här behöver du aldrig vara rädd.”

Ayla förstod direkt att hon måste få hjälp för att hitta tillbaka, det måste fungera på något sätt kanske med hjälp av älvorna och enhörningarna, det är ju trotts allt deras magi som gömmer berget, visserligen med hjälp av Claras magi men det kanske kan fungera i alla fall.

Ayla hade ingen aning om att där var ögon och öron som iakttog henne, Ayla hörde att ljud från vattnet men trodde bara att det var grodorna och fiskarna som plaskade, plötsligt så tog en hand tag om hennes vänstra ben.

Ayla skrek till högt och då kom det upp ett ansikte från vattnet, långt blont hår, isblå ögon, solbränd hy, långa blå ögonfransar och en isblå fena, det var en sjöjungfru.

Sjöjungfrun la sig framför Ayla och kollade på henne från topp till tå, tog tag i hennes tår och kollade konstigt på dom och sedan släppte hon foten och började skratta.

Stira: Hej, jag antar att det är du som är Ayla, flickan som alla talar om? Mitt namn är Stira och jag är en sjöjungfru och bor här i drömskön.

Ayla gapade chockerat med sin mun och stirrade bara på Stira, hon kunde inte sluta titta på fenan och snäckskalen som hon hade på brösten, hon kunde bara inte förstå hur det kunde vara sant, hennes favorit figur i alla sagor hon läst låg just nu framför henne, och efter en stund så började även Ayla att skratta.

Ayla: Hej Stira, ja det är jag som är Ayla, hur visste du det?

Stira: Där finns bara en människa i hela Stjärnljus och det är Drottning Clara och nu finns det två, det är inte så svårt att lista ut eftersom att ni är väldigt lika varandra och sen så pratar alla varelser om en främling som kommit från den andra sidan och ja det måste ju vara du. Sa hon och skrattade än en gång.

Dom satt länge och pratade om allt möjligt och tillsist så var där tio stycken jungfrur i alla möjliga färger, en med grön fena, en med en röd, en med en rosa, en med en gul, en med en lila, sen med en orange, en med en mörkblå, en med en vit, en med en svart, en med en riktigt mörk grön, och alla hade matchande hårfärg och snäckskal.

Alla lyssnade de på Ayla och hennes historier om hur människorna skriver sagor om sjöjungfrur och gör filmer om dom.

Efter ett tag så kom det ett brusande ljud och en stor våg, med den vågen så kom det en sjöjungfru med guldigt hår, guldiga ögonfransar, guldig fena, guldiga snäckskal och hon kom rakt emot Ayla. Alla de andra sjöjungfrurna flyttade sig åt sidan och bockade på huvudena.

Den guldiga sjöjungfrun trollade fram en sten framför Ayla och på den satte hon sig ner, hon kollade på Ayla och bugade mot henne. Ayla bara satt där och vågade inte säga ett ord, hon förstod ju att det var någon utav kunglig börd ifrån sjöriket och bugade tillbaka.

Pandera: Var hälsad Ayla, mitt namn är Pandera och jag är drottningen av sjöriket, du är mycket välkommen till Stjärnljus och jag skulle hälsa från Clara att hon är mycket stolt över dig och ditt beslut om att ta ditt öde på allvar. Jag kommer inte bara med goda nyheter, tyvärr så har Charissa fått reda på vart du befinner dig och du måste genast gömma dig, hon är på väg hit med hundra män och du vet redan vad hon har planerat för dig. Följ med mig ner till mitt rike och göm dig där i en dag och sedan efter det så ska jag personligen hjälpa dig tillbaka till Krigarfolkets gömställe.

Ayla han inte ens svara innan hon hade en silvrig fena och silvriga snäckskal över brösten och var på väg genom skön till Sjöfolkets rike.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 7   Hon simmade strax bakom Pandera och precis bredvid Stira, dom simmade i det klara vattnet bland stora gula fiskar, krabbor, stora sköldpaddor och små lila fiskar. Ayla var alldeles till sig av lycka och iakttog allting, sjögräsets långa, ...

Kapitel 5   När Ayla kom ner ifrån trapporna så fortsatte hon springa, hon sprang och sprang, trotts att hon  var trött så fortsatte hon springa. När hon kom in i de röda trädens skog så satte hon sig ner bakom ett par buskar för att vila sig, hon å...

När Ayla hade hälsat på alla  byns invånare så var det dags för fest, dans, mat, dryck och magi. Dom dansade, dom sjöng och dom hade så otroligt roligt. När det närmade sig midnatt så var det dags för häxtanten Miara att ställa till med otroliga hä...

Kapitel 3 När dom hade vandrat i ett dygn så stannade Ayla helt plötsligt och hon satte sig ner.   Zide: Vad i allsindar tar du dig till? Vi måste fortsätta gå genast om vi inte vill att den enögda häxan ska hitta oss!   Ayla: Jag har vandrat i ett d...

Ayla vaknade efter ett litet tag utav att två hundar puttade på henne med sina nosar och hon hörde dom två hundarna tala med varandra.   Ayla blev alldeles skärrad och satt bara där och tittade på de två hundarna, då vände sig den ena hunden vid nam...