När dom hade vandrat i ett dygn så stannade Ayla helt plötsligt och hon satte sig ner.

Zide: Vad i allsindar tar du dig till? Vi måste fortsätta gå genast om vi inte vill att den enögda häxan ska hitta oss!

Ayla: Jag har vandrat i ett dygn och jag har endast fått ta en enda liten paus, jag är trött, törstig och hungrig och om jag nu är så himla viktig för er här i stjärnljus så vore det nog bra om jag inte svalt ihjäl? Kan vi snälla hitta något att äta?

Zide och Zeka tittade på varandra och gjorde ett konstigt ljud och sedan satte dom sig ner bredvid Ayla.

Zeka: Så nu är maten påväg!

Ayla lyfte på ögonbrynen och såg otroligt förvirrad ut, medans hon sitter där och grubblar för sig själv och försöker fundera ut vad detta är för något märkligt ställe hon har hamnat på.

Plötsligt hörde hon ett konstigt ljud, ett bubblande och små fräsande ljus komma emot dom väldigt snabbt.

Plötsligt så stog det en liten pojke med kaninöron och kaninben framför henne, han hade en korg i sin hand och gav den till henne. Hon tittade ner i korgen och där fanns allt man kunde tänka sig, grilladkyckling, leverpastej, hallonsaft, äpplen, chokladtårta.ja nästan allt möjligt.

När hon tittade upp igen för att tacka så var pojken borta igen och hon vände sig om till Zide som satt och såg väldigt nöjd ut.

Ayla bestämde sig för att inte ens en gång tänka på vad som just hände och la ut en röd fillt som låg i korgen påmarken och började packa upp allt det goda som korgen innehöll och där satt de Ayla och hennes nyfunna vänner och åt av all den goda maten.

Dom pratade om hur det var att bo bland människorna i Aylas värld i staden Stockholm.

Ayla: Att bo i stockholm är helt underbart, men det bästa jag vet är när man åker ut till mormor på landet, där är man fri som en fågel och man behöver inte oroa sig över någonting. Stockholm är en stor stad med massa affärer, väldigt mycket människor och massor utav bilar som släpper ut massa avgaser och avgaser är väldigt farligt och förorenar luften. Så därför är det alltid skönt att komma till mormor och vara i den friska och rena luften.

Efter att dom hade suttit och pratat, skrattat och sjungit med varandra i tre timmar så sa Zeka bestämt att det verkligen var dags för dom att röra på sig, hon sa att det var i alla fall 5 timmar kvar tills dom var framme hos krigarfolket och att dom hade varit här alldeles förlänge. Så de tre vännerna begav sig efter att de packat ihopa alla grejjer som bara gick upp i rök så fort sista tallrik hade lagts ner i korgen.

Dom vamdrade och vandrade och när Ayla tillsist inte orkade gå längre för att hon var så trött så fick hon hoppa upp på Zides rygg och vila.

Ayla somnade till därhon satt och när hon vaknade så märkte hon att hon låg innuti ett tält.

Hon sträckte på sig och kollade sig omkring, hon såg pilbågar, yxor och knivar och hon förstog genast att dom var framme hos krigarfolket.

Just när hon gick utifrån tältet så råkadehon gå rätt in i en pojke så att de båda föll omkull.

Ayla reste sig snabbt upp och bad genast om ursäkt till pojken, hon erbjöd sig att hjälpa honom upp men han fräste bara åt henne och sa åt henne att han klarade sig själv och sedan gick han argt där ifrån.

Bara några sekunder senare så kom det fram en flicka till Ayla.

Stella: Bry dig inte om honom, han är otroligt blyg framför nya personer och speciellt om dom är så kända som du är. Han heter Max och är min tvillingbror.

Ayla: Haha, det är ingen fara, men vaddå känd? Är jag nu en kändis också? Vem är du då om han är din tvillingbror om man får lov att fråga?!

Stella: Ojj vad ohövligt av mig att inte hälsa, mitt namn är Stella och jag är som sagt Max´s syster, våran far är byns ledare och du har kommit till krigarfolkets by. Och ja, du är en riktig kändis, när jag var yngre och innan min mor dog så brukade hon alltid läsa underbara sagor om en flicka som skulle komma till stjärnljus och rädda oss alla, med våran hjälp såklart, sa Stella och skrattade lite.

De två flickorna fortsatte att samtala om allt möjligt och efter en stund så sa Stella att det var dags att möta alla byns invånare.