Ayla vaknade efter ett litet tag utav att två hundar puttade på henne med sina nosar och hon hörde dom två hundarna tala med varandra.

Ayla blev alldeles skärrad och satt bara där och tittade på de två hundarna, då vände sig den ena hunden vid namn Zide och började prata med henne.

Zide : Varför ser du så chockad ut? Har du aldrig hört två hundar diskutera förr? Vem är du och vad gör du här? Vart kom du ifrån?

Ayla bara satt där och stirrade på den talande hunden och visste inte vad hon skulle säga. Detta kunde ju ändå inte vara verkligt och hon bestämde sig för att detta bara var en enda stor dröm och började knipa sig själv i armen.

Zide : Vad sysslar du med? Varför sitter du och nyper dig själv? Du var då allt en konstig figur. Konstiga öron har du och vad är det där du har på tassarna?

Ayla började titta på sina skor och kände på sina öron, nej allt var ju precis som det skulle vara, inget fel på henne men två talande hundar var ju väldigt märkligt. Ayla reste sig upp och började kolla sig omkring och vände sig sedan mor hundarna.

Ayla : Är det jag som är konstig? Ni är hundar och ni talar med varandra, mina öron är precis som dom ska vara och jag har faktiskt inga tassar, jag har fötter och på dom så har jag ett par skor.

Zide kollade på henne, från topp till tå och skakade på sitt huvud. Hon vände sig till den andra hunden vid namn Zeka.

Zide : Hon har nog slagit i sitt huvud ganska rejält.

Zeka : Ja det vill jag lova, vad är det som är så konstigt med att vi pratar?

Ayla avbröt de två talande hundarna för att försöka göra ett försök att förstå vart hon är och vilka dom var. Det enda hon kunde minnas var att hon hittade en tavla på sin mormors vind och nästa hon minns är att hon var här.

Zeka : Mitt namn är Zeka och detta är min syster Zide och du har kommit till landet Stjärnljus.

Men jag unhdrar vad du är för något, du är ingen älva för du har varken vingar eller långa öron, du är verkligen ingen häxa för du har alldeles för fin hy, så vad och vem är du?

Ayla : Mitt namn är Ayla och jag är en människa....

I samma stund som Ayla sa att hon var människa så ramlade båda hundarna på sin bak och strrade skärrat på henne. Det var som om att dom fått ett hårt slag framifrån och bara dunsat rätt ner i backen.

Ayla : Vad är det med er? Har ni aldrig sett en människa förrut?

Zide reste sig upp och kollade på Ayla med stora ögon. Hon berättade att den enda människan dom hade stött på var drottning Clara som kom till Stjärnljus för flera år sedan. Men nu så hade drottningen blivit kidnappad utav den enögda häxan och hennes män och Stjärnljus var hotade, många hem hade blivit förstörda och många liv har gått förlorade sedan Claras kidnappning.

Zeka avbröt Zide, hon ursäktade sig och bad att få tala med Zide mellan fyra ögon.

Så dom gick bort till skogsbrynet och viskade med varandra. Sedan nickade de båda på huvudet och gick bort till Ayla.

Zeka förklarade då om en profetia som det har talats om i tusentals år men som alla troddee var myt.

Profetian handlade om en ond kraft som skulle förgöra hela landet men att en liten flicka, ett människobarn skulle komma hit och rädda alla varelser ifrån dett onda och mörka öde.

Zide : Ayla, vi tror det är du, för endast den utvalda kan se tavlan för vad den egentligen är och endast den kan gå igenom porten till Stjärnljus. Vi ska hjälpa dig att träna och ta reda på vem du egentligen är. Men vi måste skynda oss, vi har varit här alldeles för länge nu och det är bara en tidsfråga innan den enögda häxan vet att du är här.

Vi måste så snabbt som möjligt ta oss till de röda trädens skog och ta hjälp utav krigarfolket.

Skynda följ efter oss.

Innan Ayla visste ordet av det så var hon på väg mot det största äventyret någonsin och den största kampen mellan det goda och det onda på flera tusentals år.

 

mamma

24 oktober 2007 11:02

Jaha... jag väntar med spänning på fortsättningen.

Lycka till med Luciauttagning och körträning! Älskar dig.

 

mamma

19 november 2007 12:42

Jag väntar förtvivlat på fortsättningen.... puss och kram

http://metrobloggen.se/zoyababe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 7   Hon simmade strax bakom Pandera och precis bredvid Stira, dom simmade i det klara vattnet bland stora gula fiskar, krabbor, stora sköldpaddor och små lila fiskar. Ayla var alldeles till sig av lycka och iakttog allting, sjögräsets långa, ...

Kapitel 6   Kaninpojken tackade för hjälpen och sedan försvann han, Ayla hon bara satt där i leran och kunde verkligen inte förstå vad det var som just hände, först blev hon osynlig och sen så kom det något vitt ifrån hennes händer och kedjan var bor...

Kapitel 5   När Ayla kom ner ifrån trapporna så fortsatte hon springa, hon sprang och sprang, trotts att hon  var trött så fortsatte hon springa. När hon kom in i de röda trädens skog så satte hon sig ner bakom ett par buskar för att vila sig, hon å...

När Ayla hade hälsat på alla  byns invånare så var det dags för fest, dans, mat, dryck och magi. Dom dansade, dom sjöng och dom hade så otroligt roligt. När det närmade sig midnatt så var det dags för häxtanten Miara att ställa till med otroliga hä...

Kapitel 3 När dom hade vandrat i ett dygn så stannade Ayla helt plötsligt och hon satte sig ner.   Zide: Vad i allsindar tar du dig till? Vi måste fortsätta gå genast om vi inte vill att den enögda häxan ska hitta oss!   Ayla: Jag har vandrat i ett d...