Direktlänk till inlägg 11 december 2007

Den magiska tavlan, del4

Av Jenny Bergström - 11 december 2007 17:44

När Ayla hade hälsat på alla  byns invånare så var det dags för fest, dans, mat, dryck och magi.

Dom dansade, dom sjöng och dom hade så otroligt roligt.

När det närmade sig midnatt så var det dags för häxtanten Miara att ställa till med otroliga häxkonster, det var stora fyrverkerier i alla regnbågens färger, alla olika storlekar och former.

Plötsligt så slutade Miara med sina häxkonster och reste sig hastigt upp och skrek högt ”GÖM ER, DEN ENÖGDA HÄXAN ÄR PÅ VÄG"!

Det blev ren kalabalik och alla sprang åt olika håll, Stella sprang mot Ayla, tog tag henne i armen. Max kom strax efter henne och tog tag i Aylas andra arm, innan Ayla visste vad som hände så var dom flera meter uppe i luften, Stella och Max bytte skepnad till två jätteörnar, dom flög högre och högre, snabbare och snabbare.

 

Ayla som fortfarande inte hade någon aning om vad som hände började känna skräcken och hennes mage knöt ihop sig. Max knuffade upp henne på Stellas rygg och sedan ökade dom takten och flög upp över molnen där det fanns en massa olika sorters varelsen, Älvor, konstiga fjärilsliknande figurer i alla olika färger, och efter ett tag såg hon ett stort berg framför sig och där landade dom.

 

Stella och Max blev sig själva igen och Max såg väldigt nöjd ut med sin insats, han bugade och flinade lite smått åt Ayla och gick sedan mot en dörr i berget.

 

Stella: Vi är uppe på ett utav de lutande bergen, här har vi våran fristad och ingen mer än krigarfolket, Zeka och Zide och Clara vet om var det är. Den enögda häxan hittade vår by trotts all den magiska beskyddning vi har och nu är detta det enda stället där vi är säkra, hit kommer hon aldrig att hitta, hon har försökt i många år men aldrig lyckas. Det här stället är gömt medhjälp av magiska trollformler, älvornas jordmagi, enhörningarnas magi och framförallt utav Claras magi av ren kärlek. Här behöver du aldrig vara rädd.

 

Ayla bara stod där och stirrade på Stella.

Hon kunde verkligen inte förstå någonting utav detta som hänt. Dom förändrades ju till örnar och dom beter sig precis som om att det vore det vanligaste som fans. Hon stod där och väntade på en förklaring på vad som just hade hänt, men den kom inte självmant så hon fick helt enkelt fråga.

 

Ayla: Vad var det som just hände? Hur kunde du bli en örn? Jag förstår ingenting alls just nu och mitt huvud bara snurrar och snurrar. KAN NÅGON TALA OM FÖR MIG VAD ALLT DETTA HANDLAR OM?

 

Folket kom ut ifrån sina gömställen och kollade konstigt på Ayla. Ayla som bara stod där förvirrad började nu bli arg istället eftersom att ingen bara kunde ge henne ett rakt svar på vad hon gör här och varför hon är så viktig. Allt hon vet är något om en profetia och en liten flicka som sägs vara hon, men inte vad hon ska göra.

 

Folket fortsatte med att stå och stirra på henne och ingen gjorde något försök med att informera henne om vad som väntade. Zide och Zeka satt där och bara tittade på henne, Stella hade gömt sig bakom sin far, men plötsligt så kom Max fram ifrån folkmassan och gick mot Ayla.

Han ställde sig framför henne och kollade henne djupt in i ögonen.

 

Max: Följ med mig så ska du få se profetian på det vis som våran mor berättade den för oss.

 

Ayla följde med Max och strax efter kom Stella, Zide och Zeka.

Dom gick uppför trapporna i berget mot toppen och när dom långt om länge kom fram så sa Max till henne att sätta sig ner. Han startade en eld framför henne och kastade ett slags pulver i det och efter det så kom det klara bilder som visade profetian.

 

Första bilden visade en brunhårig flicka som låg och sov med två hundar bredvid henne, nästa bild visade hur hon välkomnades hos krigarfolket som var hälften krigare, hälften örnar.

Max förklarade att detta är vad som redan har hänt vilket hon redan vet.

 

Nästa bild visar en flicka ståendes uppe på en kulle, himlen är svart och framför henne står den enögda häxan. Flickan har båda händerna sträckta mot himlen för att samla energi ifrån blixtarna.

Häxan står med båda händerna riktade mot flickan, ögonen är svarta som himlen och ifrån hennes händer växer det ett eldklot.

 

Bilden därpå visar hur flickan har båda sina händer riktade mot häxan med ett vitt sken ifrån dom, häxan har eldflammor sprutade ifrån sina händer och i mitten så är där ett stort klot som växer sig större och större.

 

I nästa bild så ser man flickan sittandes på kullen, med krigarfolket bakom sig, två hundar och en syster och en bror bredvid henne, och häxan ligger död nedanför henne.

 

Ayla sitter och stirrar på bilden och sedan vänder hon sig om mot Zide och Zeka.

 

Ayla: Ni är ju inte riktigt klocka, skulle det där vara jag? Åh nej, Åh Nej, jag har inte gått med på att döda någon och dessutom så har jag inte några sådana krafter som bilden visar. Nej ni har nog misstagit mig med någon annan.

 

Zide: Ayla, du besitter den mest kraftfulla kraften som man kan ha, du har så mycket kärlek och ödmjukhet inom dig. Och även om du inte har hittat kraften än så vet vi alla om att du kommer det. När tiden är inne och när du är redo så kommer du bli det mäktigaste som någonsin har hänt i Stjärnljus. Detta är ditt öde och vi litar alla på dig, vi kommer alltid att stå vid din sida och kommer hjälpa dig med allt vi kan, men du måste tro på dig själv och lyssna till ditt hjärta och då kommer du bli som bäst.

 

Alla stod där och kollade på Ayla, väntandes på ett svar, men Ayla hade ingen aning om hur hon skulle tackla allt som hon fått se och höra här.

Hon tittade oroligt på de som stod runt henne, skakade på huvudet.

Ayla: Detta kan inte stämma, jag är bara ett litet barn, detta är för mycket.

 

Sen sprang hon sin väg.

    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Bergström - 15 december 2007 11:59

Kapitel 7   Hon simmade strax bakom Pandera och precis bredvid Stira, dom simmade i det klara vattnet bland stora gula fiskar, krabbor, stora sköldpaddor och små lila fiskar. Ayla var alldeles till sig av lycka och iakttog allting, sjögräsets långa, ...

Av Jenny Bergström - 14 december 2007 14:24

Kapitel 6   Kaninpojken tackade för hjälpen och sedan försvann han, Ayla hon bara satt där i leran och kunde verkligen inte förstå vad det var som just hände, först blev hon osynlig och sen så kom det något vitt ifrån hennes händer och kedjan var bor...

Av Jenny Bergström - 13 december 2007 22:13

Kapitel 5   När Ayla kom ner ifrån trapporna så fortsatte hon springa, hon sprang och sprang, trotts att hon  var trött så fortsatte hon springa. När hon kom in i de röda trädens skog så satte hon sig ner bakom ett par buskar för att vila sig, hon å...

Av Jenny Bergström - 9 december 2007 23:13

Kapitel 3 När dom hade vandrat i ett dygn så stannade Ayla helt plötsligt och hon satte sig ner.   Zide: Vad i allsindar tar du dig till? Vi måste fortsätta gå genast om vi inte vill att den enögda häxan ska hitta oss!   Ayla: Jag har vandrat i ett d...

Av Jenny Bergström - 23 september 2007 16:23

Ayla vaknade efter ett litet tag utav att två hundar puttade på henne med sina nosar och hon hörde dom två hundarna tala med varandra.   Ayla blev alldeles skärrad och satt bara där och tittade på de två hundarna, då vände sig den ena hunden vid nam...

Ovido - Quiz & Flashcards