Vart jag än går elr vad jag än säger så lyckas det alltid komma tillbaka. Jag vill inte ha med honom att göra, men alla ska dra upp honom iaf och ha mage att kalla honom för min pappa. Jag anser mig inte ha någon pappa, han är död.Jag vill bara bli fri, slippe honom och allt som har med honom att göra. Är det för mycket begärt från och om en man som faktiskt har förstört hela mitt liv? Misshandlat mig sen jag var tolv, misshandlat min mor och min syster.Nej jag tror det är det minsta folk kan göra för mig, låta mig glömma.Jag vill bli fri.

Det känns verkligen jätte konstigt att jag om 10dagar ska börja mitt sista år i skolan. Och ändå så vet jag om att jag redan misslkyckats.Jag har aldrig varit den bättre studenten i familjen, no way, inte heller den bättre städerskan, elr ja på något, förrutom att sjunga då så klart.Det är verkligen helt wierd hur tiden bara går snabbare och snabbare hela tiden.Jaja jag vet inte vad jag ska skriva nu =) Ska iaf strax ut.Hej svej