Så länge sen jag skrev nu så jag kommer knappt ihåg hur jag brukar börja.

Mer än att jag börjar kvida om mina problem och sedan säger jag godnatt...like allways.

Jag känner mig så tom, men ändå så är jag så full...ingen som förstår vad jag menar kanske, men jag tror eller vet att någonting fattas, något stort, där är ett stort hål som bara vill fyllas upp men den där rätta pusselbiten finns inte att hitta.

Jag har världens bästa vän, en underbar mamma, en jätte snäll hemlighet, en mindre bra skola men tack och lov människor jag trivs med där, vad kan möjligen vara så fel att jag känner denna känsla av tomhet och meningslöshet och allt det där negativa?

Jag borde vara överlycklig över att studenten är om 45dagar, men det är jag inte alls, det enda jag ser framemot just nu är min Spanien resa, som jag åker på tillsammans med min bästa vän, en vecka med massor av ungdomar , och ändå så längtar jag knappt efter det.
Jag förstår ingenting just nu.'
Vet inte ens hur jag ska förklara det så att jag själv förstår det...

Hmm....