Många tror verkligen att man bara överdriver när man säger att man avskyr livet ibland.Jag gör det verkligen för tillfället, det mesta går verkligen bara rätt åt helvetet.Jag har otur med det mesta, som nu idag när jag skulle åka till Helsingborg och träffa en tjejpolare så gick allt bra...framtills att jag skulle gå, mitt busskort är borta.I tisdags var precis allting bra, vi var på Liseberg och hade riktigt kul hela dagen. Men sen på natten när vi kommit till HBG och skulle ta buss eller tåg till Landskrona så får jag syn på en blond kille som jag kände igen jätte mycket.Jag kunde inte riktigt komma ihåg varifrån, iallafall inte förrns jag hörde hans ena polare kalla hans namn tre gånger, då slog det mig.Det var killen jag undvikit sen förra sommare.Ända sen den där hemska natten då jag festade på Rhett.Det var killen som gav mig ett fett ärr för resten av mitt liv.Matte, killen som våldtog mig.Och så nu ända sen i tisdagsnatt så är det allt jag tänkt på, mardrömmar har jag igen och jag vet inte vad jag ska ta mig till.Jag är så trött på att bara misslyckas och ha otur hela tiden. Varför ska allt hända mig för? Nej tacka Gudarna för att jag har så bra vänner som ställer upp för mig.Jag hade inte klarat mig igår om det inte varit så att en riktigt go vän till mig hade lyssnat och bara hållt om mig.