Jag snackar för lite, jag snackar för mycket.jag får för mycket respekt, jag får för lite respekt.Hur ska man veta vem man är? Hur ska man kunna veta när och hur man är en bra vän? En bekant sa just "äh, vänner kommer och går ungefär lika ofta som reklamen på tv visas"Men saken är ju inte den att jag bråkat med min vän, han gav mig mer utav en tankeställare.Jag menar hur vet man att man är en bra vän? Jag förstår det inte.Alla pratar om att man ska vara sig själv, men om man är den människan så kanske man inte har någon som vill vara ens vän? Hur kan man säkert ens en gång veta vem man är? Borde man bara ha bekanta? "vänner" som man håller på avstånd? Var finns lyckan och glädjen i det? jag vill verkligen göra det bästa för henne, men jag kan inte göra allt.jag klarar inte av den delen där man bara ska öppna upp sig och göra sig sårbar och berätta allt man tycker, tänker och känner....det är definitivt inte jag.jag vill vara där för henne och jag förstår att hon inte vågar öppna upp sig för mig om jag inte gör det för henne, men jag vet inte hur jag ska få henne att försåt att det inte är så att jag inte litar på henne, för hon är ju faktiskt en utav de två som jag vågar lita på.Hon och mamma!Jag vågar inte lita på någon, ännu mindre älska någon, mer än just dom två.En vän sa något i stil med: "Vilka älskar mig här inne?" : i helgen, de andra tre skrattade ljuvligt och skrek "Det gör jag, Det gör jag, Det gör jag", medans jag låg där tyst och började blunda istället.Hans komentar var då "Alla förutom Jenny tydligen", men vad skulle jag göra? Klart att jag tycker om honom, verkligen, han är en otroligt bra vän, men okej, JAG VÅGAR INTE!Tack och lov så var min bästa vän där och hon förklarade lite smått för honom att jag hade lite svårt för det där med älska och sånt.Men det gör väl inte mig till en minde värd människa för det? Eller? Jag blir så förvirrad!litar man på någon eller älskar någon så blir man bara sårad till sist, jag vet.Det händer mig hela tiden, eller hände.nej det är slut med det nu iaf...inget mer sånt trams som att älska och lita, det fungerar bara inte. NOPE!Kanske man borde sattsa mer på bekanta som man håller på avstånd? Livet hade nog varit lättare kan jag tro.jag tänker ju självklart inte bli av med min bästa vän bara för det, hon kan stanna där hon är tycker jag =) . Men jag känner väl kanske inte för att sattsa på riktiga vänner. NOPE!Och om jag skulle behöva prata med någon så finns ju alltid kuratorn på skolan, skolsköterskan, lärare, katten så klart *ler* Nej men det blir väl bra någon gång och jag finner väl mig själv någon gång, det jobbiga kommer väl bara att bli att vänta på det tillfället, eller iaf att få det tillfället att inträffa.Maybe one day, one day!Nej nu ska jag dricka vatten och sen sova.ha det bra!Kram Jenny

Jag hatar denna världen, eller nej, inte allt, men jag fattar inte varför jag är som jag är eller varför jag mår som jag gör nästan alltid.Jag har väl ingen anledning att alltid känna mig så deprimerad? Har det med karma att göra? Alla pratar ju om karma och hur viktigt det är. Men Vad vet vi egentligen? Är det inte så att vi måste göra för oss själv så som vi vill ha det? Jag får sån ångest hela tiden och jag blir så deprimerad hela tiden, ofattbart, mitt liv är ju bra.Jag har underbara vänner, en härlig familj och istortsätt en bra skola. Där är inga större fel iaf!?Hur vet man att man är den människan som man vill vara? Är det då man äntligen kommer att må toppen och inte hitta några fel alls i sitt liv? Ellr är det bara att acceptera att allt inte blir som man vill och att det kanske inte är meningen att man ska må bra? Jag kom och tänka på en "blogg" jag skrev för längesen, den handlade om ordet perfekt.Och jag kommer ihåg att jag ställde frågan " Finns perfekt?".Gör det det? Jag tror att perfekt är ett ord som människan har hittat på för att ha ett mål, för att han något att sträva efter.Men alla borde veta att man aldrig kan bli perfekt, man kan aldrig sluta att lära sig olika saker, som jag, jag kommer alldrig att kunna allt om musik fast att det är det jag är intresserad av.En religions lärare kommer aldrig att kunna allt om religion, en biologi lärare kommer aldrig att kunna allt om biologi.Ingen är perfekt, vi är dom vi är. Vi kommer i slutändan bara att vara dom vi är.Varför sträva efter högre mål än vi kan nå? Är det bara för att vi inte vill vara lyckliga, glad och lyckade? För ju mer du strävar efter det där målet som du aldrig kan nå, ju sämre mår du.Jag kommer ALDRIG att bli felfri, varför ska jag då tro att jag kan lyckas med det? Fast sen å andra sidan, varför sikta mot trädtoppen när du kan nå stjärnorna? Det är så svårt att definera ordet perfekt, för inge vet väl egentligen vad ordet innebär? Eller? Men min egen bedömning utav ordet är : Perfekt finns inte! PUNKT SLUT! MVH Jenny

Är det så att det alltid är bäst hemma? Eller är det kanske så att det är bäst borta? Jag bor i en väns lägenhet i 17dagar och jag känner en sån frid, det är så lugnt och jag har fått så mycket gjort bara på ett dygn.Det är ofattbart, där är ingen som spelar hög och dålig musik, eller någon som springer i trapporna, igen som skrker och ingen som gör att mitt rum stinker rök.Nej jag är helt ensam i denna lägenheten.Det är så sjukligt gott med kaffe och en macka på morgonen och sen när jag är klar med det så ska jag in i badrummet och ta mig en varm dusch. Sen ska jag göra mig fin och bara ta det lugnt. Utan att någon säger åt mig vad som ska göras.Underbart!Bråkade med min mamma igår och jag har haft sån ångest sen dess.Precis innan jag skulleåka så blev det värsta grälet och jag vet att mycket av det är mitt fel.jag har ju precis slutat röka, eller ja 3veckor sen; iaf s har jag nog saknat henne inatt, väldigt mycket också.Nej jag får väl dricka upp nu.Ha det bra!Jenny

Ojj, vilka dagar och vilken dag.Jag har nog inte varit såhär deprimerad på länge, det är nog värre nu än när jag började blogga.Ingen lyssnar och ingen vill förstå.Jag mår skit rent ut sagt, orkar inte med någonting, blir yr hela tiden och har just slutat röka...snart 13dygn!Jag är så misslyckad, känns det som, jag är ju inte hälften så bra ohc duktig som mina stora syster som fick en massa vg och mvg och skit när hon tog studenten. Nej jag vet, hon är duktig, hon är skötsam och hon är allt jag inte kommer att bli. Min syster kommer nog att bli en sån tråkigt kvinna, en sån som jobbar, jobbar och jobbar, har massvis med barn och en man som aldrig kommer att vara hemme och när han är det så bråkar dom.Hon kommer nog att skilja sig väldigt tidigt, eller ja iaf skilja sig..Tillskillnad ifrån mig som aldrig kommer att komma så långt som att träffa den rätta och skaffa barn. Nej jag kommer antingen att sluta som min farfare, utan några drömmar och utan hopp, sittande på en bänk på stan med en kass fylld med öl och sen kommer jag att dö pga det, eller så lyckas jag med mina drömmar om att bli känd och få showa allt vad jag kan och vill och ändå aldrig ha tid med familj. JAg vill ju ha barn, en dotter och en son, jag vill ha en underbar man som jag håller mig gift med, iaf så länge jag står ut, en fantastisk karriär inom musiken och ett ofantligt stort hus någonstans i eller utanför Hollywood. :D Najs. Nej men drömma kan man ju alltid, men dom som känner mig dom vet ju ändå hur det kommer att sluta, eler hur? Nu ska jag fortsätta att försöka göra någon nytta till ingen nytta. Hej då =/

Ja, då var det tid att komma in i ännu ett nytt år. Men frågan är väl om det kommer vara så gott som alla säger? Ett gott nytt år, hm? För min del så innebär det en massa arbete, sista halvåret i skolan *pust*, får ju verkligen hoppas att det kommer att bli bra. Ett nytt år, ett nytt liv och nya familjemedlemmar. Ja livet kommer ju förmodligen verkligen att förrändras nu, dela så är jag myndig och ska snart ta studenten och då kommer jag att antingen behöva hitta jobb eller studera vidare vilket jag inte orkar just nu, ett års ledighet kommer göra gott kan jag tänka mig, bara så att man kan hitta nya krafter. Mammas kille håller på att flytta in med oss i våran nya lägenhet och vi har inte ens bott här en månad än :), helt underbart ställe är det, ja men som sagt, nu ska mammas kille också flytta in, Nya regler, nog tuffare med.Undrar hur länge jag kommer att stå ut, både han och jag är ju lika envisa, så på alla bråka som nog kommer att inträffa vill jag inte ens tänka på :P Nej men det blit nog bara fint :) Han är ju ändå en underbar människa och nästan min egen far, om jag får cäga det själv :) Nej nu ska man ner till familj och vänner och fortsätta, sen kanske börja göra sig klar eller något :) Kram Jenny

JA då har man flyttat nu, man har fyllt 18 och det är bara ett halvår kvar innan man tar studenten. Det är sjukt vad tiden går snabbt.Det är inte heller klokt vad alla människor stressar nu så här innan jul, det finns ju till och med dom som har börjat med julstressen redan i november. Orka? JAg tänker iaf ta det lugnt, förrutom med detta som heter julklappar som jag inta har köpt en enda julklapp.Det börjar göra mig lite stressad kanske. Men vad jag ska köpa till dom innom familjen 'r klart, nu ska jag bara ha pengar och tid till det också.Jag kollade på idol vinnaren igår, Markus Fagervall, så söt och charmig han är utan att knappt göra något så har an en sån utrstrålning ja det var verkligen en upplevelse, tråkigt att han bara körde 2 låtar, men jag ska till hans konsert i konserthuset i HBG i februari så då blir det la mer :)Nej nu ska jag återlämna min brors dator och återgå till att sitta och fundera en massa i mitt rum.Ha det bra :)

Äntligen så är dagen kommen, den där dagen man bara väntat på i flera år...om bara någon timme så blir jag äntligen 18, kommer äntligen kunna köpa mina cigaretter själv och dricka på puben ( Iaf när mitt legg kommit om 3 veckor :P ) Man känner sig så mogen just nu, men tankarna för framtiden närmar dig..man kommer dessutom bara närmre och närmre studenten och arbetslösheten. Men jag tror att jag är sugen på att försöka resa efter min student, bara tågluffa eller något i 6månader eller något, det hade nog varit helt fantastiskt :) Ja imorgon är jag 18år gammal och dagen inleds med en tidig morgon för att göra sig lite sådär extra snygg :P hehe, men också för att ta ett tidigare tåg än vanligt då jag ska lägga tårtan i kylen i cafeterian, tårtan som jag, mamma och Johanna bakade idag som ska ätas upp av alla gamar som är med i musikalen jag håller på att producera.och sen efter denna tidiga morgon så är det dags för det väldigt efterlängtade matteprovet *snyft* Ja, man kan väl hoppas att Janne (matteläraren) har lite känslor undanstoppade för en födelsegris som mig imorgon då :P :) hehe Nej nu ska jag fortsätta att längta och drömma :) Ha det gött :) Kram Jenny

Är inte ens mamma bara det viktigaste i hela livet? Hon är den som bär på dig i nio jobbiga månader bara för att ge dig liv och hon finns där alltid för dig, iaf tills du flyttar :) *ler* Il Divo - Mama"Mama thank you for who I amThank you for all the things I'm notForgive me for the words unsaidAnd for the timesI forgotMama remember all my lifeYou showed me love,you sacrificedThink of those young and early daysHow I've changedAlong the way (along the way)And I know you believedAnd I know you had dreamsAnd I'm sorry it took all this time to seeThat I am where I am because of your truthAnd I miss you , I miss you Mama forgive the times you criedForgive me for not making rightAll of the storms I may have causedAnd I've been wrongDry your eyes (dry your eyes)And I know you believedAnd I know you had dreamsAnd I'm sorry it took all this time to seeThat I am where I am because of your truthAnd I miss you , I miss you Cause I know you .... Mama I hope this makes you smileI hope you're happy with my lifeAt peace with every choice I madeHow I've changedAlong the way (along the way)Cause I know you believed in all of my dreamsAnd I owe it all to you ,mama"Älskar denna låten och jag älskar att sjunga den...den är till dig mamma :) Älskar dig...Jenny