Nu så hade jag äntligen bestämt mig för att jag ska gå ut på en dejt, att träffa någon och dessutom ge denne en chans.

Varför?

Han var inte alls vad jag hade tänkt mig, självklart var han jätte snäll och så, men han är bara lite för mycket och för, vet inte ens vad det är, kan inte sätta fingrarna på det redigt.

Men han är verkligen inte mannen i mitt liv.

Ringde Anna som jag jobbar med när jag kom hem för jag hade lovat att ringa henne när jag kom hem för att ge henne alla detaljer.

Hon och hennes tjejpolare dom bara stog och asgarvade åt mig, yay. haha.

Anna var ju den som övertalade mig att ge honom en chans, men gaah, varför lyssnar man inte på sina egna känslor? Jag ville ju inte, och dnu så måste jag såra ännu en kille, visst lite roligt är det ju, men börjar bli löjligt nu.

Kunde kommit någon som Johan ist, morsan älskar honom, han är charmig, rolig, lång, sjunger och ja helt underbar.....då hade morsan bannemig varit nöjd. haha....

Usch ja...någon dag så kommer den väl, den där stora kärleken.

HAha, ha´t så länge.

Kram Jenny