Idag skulle det varit ett år mellan mig och Axel.Även om det känns som om att jag inte borde bry mig om det så vet jag om att han var min första kärlek och den första människan jag haft ett förhållande med som jag faktiskt sagt att jag älskar och menat det.Och det känns verkligen sorgligt att behöva lämna allt med honom och endast ha några minnen, jag vet att idag var det även 5månader sedan han gjorde slut med mig.Jag vet inte vad det är för känslor jag har nu, jag känner mig både sorgsen och lycklig, dels för att jag älskar honom och dels för att jag hatar honom. Men han fanns ju alltid där för mig när jag behövde det, eller iallafall för det mesta. Jag hoppas bara att han kan komma ihåg mig och alla våra skratt och våra leénde,att denna världen var hans och min, att jag alltid stog vid hans sida och han vid min,hur vi fick nästan alla dagar att skina även om det var dåligt väder ute eller om något annat hade hänt , hur fria vi var och att jag hade honom och han hade mig.Det känns tomt att inte kunna ha någon att ligga och mysa med, någon man litar på och någon man känner att man behöver fast att man inte gör det.Life goes on i guess.Men minnena finns kvar, både dåliga och bra.