Min far är död.Han dog när jag var 12år gammal pga sig själv. Det var hans eget fel. Han bleknade mer och mer i mina ögon för var dag som gick, och nu är han död. DÖD.Sitter här på mitt rum och kan verkligen inte somna. Sitter här och tänker på min farfar hela tiden, min bästa vän och beskyddare. Han lämnade mig. Han lämnade mig helt ensam. Det är flera år sen, men jag kan inte sluta gråta på kvällarna. Detta är iofs första gången på väldigt länge som jag saknar honom så mycket som jag gör. Han lämnade mig helt ensam, hur kunde han? Han visste att jag inte var som dom andra, att jag inte var som någon annan i min omgivning och ändå lämnade han mig! Hur kunde han? Hur kunde han bry sig så lite? Hur kunde han bara sluta kämpa? Jag försökte träffa honom så ofta som möjligt, jag letade alltid upp honom nere på stan, även omså bara för att säga hej. Trotts det så glömde han bort mig. Någon gång när jag kom upp till honom så visste han inte ens vem jag var.Jag HATAR att sakna honom, han lämnade mig, han svek mig. Hur ska man kunna gå vidare? Jag ser alltid hur glada vi var ihop han och jag, hur perfekta vi var ihop. Han borde inte fått lämna denna jorden, det är inte rättvist.Varför? Varför? Varför? Faaaaan, jag saknar honom så sjukt mycket. Och även om jag vill så kan jag verkligen inte prata om det, med någon. Hur kunde han? Fan.Ibland vet jag inte vad jag skulle tagit mig till utan min mor, även om jag aldrig talar om för henne när jag är ledsen så är det som om att hon märker det iallafall. Tror jag iaf, hoppas det. Älskar dig mamma! Jenny